12.03
I mitt förra inlägg, som handlade om ”hinkar”, alltså olika sätt att samla in de uppgifter som ska organiseras in i systemet, så berättade jag att jag hade en lucka i mitt system. Jag saknade ett snabbt sätt att ta anteckningar och teckna ned idéer som dök upp när jag inte satt framför datorn. Jag älskar min iPhone men i det syftet är den för långsam.
Sedan två veckor använder jag nu en hipster PDA. En hemmagjord anteckningsbok tillverkad av en tunn bunt A5-papper sammansatta med en vanlig pappersklämma. Begreppet myntades av Merlin Mann och PDA refererar till Personal Digital Assistant, alltså handdator.
Vad är poängen? Varför inte en vanlig anteckningsbok? Fram till nu har jag försökt göra nytta av min Moleskine (en lyxig variant av anteckningsbok som påstås ha använts av Hemingway). Skillnaden mellan en Moleskine och en hipster PDA är ganska stor. Den ena är dyr, lite lyxig, finns i flera varianter och har historisk relevans. Den andra är några papper och en metallbit. Och jag tror att det är just det som är grejen! Jag behöver inte spara på sidorna, jag kan låta mig kladda runt anteckningarna och jag kan riva bort en sida direkt om jag känner att jag började anteckna i fel ände. När jag kommer till kontoret så är det den lättaste saken i världen att riva bort ett blad och lägga den i inkorgen, utan att jag känner att jag förstör något av värde. Befriande simpelt helt enkelt!
Men jag vill fortfarande ha en David Allen GTD NoteTaker Wallets, för de tillfällen då en hipster PDA i A5-format inte får plats att åka med.

No Comment.
Add Your Comment